Hoppa till sidans innehåll

Team Halti


 

VÄTTERNRUNDAN ur en förstagångscyklists perspektiv  


Laddad och mätt efter en stadig frukost kliver vi ut från dörrarna på Villa Hamra Bed & Breakfast. Klockan är 04,00 och det är en dryg timme kvar till start. Kylan är påtaglig och diskussionerna kring klädseln som påbörjades kvällen innan fortsätter in i det sista. Kvällen innan har vi dessutom fått historier om hur Vätternrundan en gång startade som ett idrottsligt experiment av en läkare. Det visade sig nämligen att damen som driver Villa Harma Bed & Breakfast är dotter till just den läkaren vars idrottsliga experiment grundade Vätternrundan år 1966. Familjen äger fortfarande startnummer ett:) 

Väl på cykeln på väg mot starten infinner sig ett välbefinnande lugn, ett lugn som jag känner igen inför starter till andra stora kraftmätningar. Jag kan inte påverka något längre och det är nu det ska visa sig, räcker mina träningsmil som jag slitit hårt för att samla ihop? Månader av förberedelser ska nu mätas när vi ska ta oss runt Sveriges näst största sjö.

Väl på start möter vi upp resten av TEAM HALTI och radar upp oss för teamfotografering. Tio minuter kvar till start, dags att gå mot startfållan. Henke synar mig från topp till tå och ger mig kommentaren -Ska du inte ha mer kläder på dig? Precis vad man vill höra tio minuter innan start som förstagångscyklist. Jag är van att klä mig och äger kläder för alla typer av aktiviteter och årstider men just cykling anser jag är svårare än andra sporter. När vi närmar oss startfållan hör vi någon som ropar bakom oss.. ”-Grabbar!!” Det är Pelle Olsson, en vän till mig, Daniel och Hedlund som precis har tagit sig runt sjön och vars personliga mål var att klappa oss på axeln innan vi stack;)”-Lycka till grabbar, jag är klar med mina 30 mil. Vi klarade inte 8 timmar då gruppen splittrades med 10 mil kvar till mål..:( -Det blåser motvind som faaan efter Jönköping..” Sagt och gjort, efter en klapp på axeln går vi in i startfållan..

”-En minut kvar till start” hörs ur högtalarna och speakern ropar upp ”Team Halti” och ”Team Scania” som finns med i samma startgrupp. Härligt ett team till, undrar vilken tid de siktar på? Starten går och Martin, ni vet han som snackar mer än Sportradions Lasse Granqvist;), tar snabbt reda på att Team Scania’s mål också är 10 timmar. Bra, detta kanske vi kan dra nytta av, tjugo personer istället för tolv..!? Vi märker rätt snabbt att Team Scania inte är särskilt synkade men mer eller mindre hela gruppen slår i alla fall följe med oss till en början.

Tempot ner till Jönköping går i rasande fart och jag har aldrig känt mig så fräsch efter tio mil. Vi gör ett snabbt stopp i Jönköping för att inhalera lite gröt, köttbullar, mos, blåbärssoppa och annat smarrigt. Tjugo sekunder för en gröttallrik är med god marginal rekord för undertecknad.

Upp på cykeln igen och vidare för att runda Vätterns södra del, väl där möts vi av en vägg. Inte för att jag har varit blind för medvinden som så snällt klappat oss på axeln hela vägen från Motala till Jönköping men det här var nog en aning värre än vad jag kunde föreställa mig. Efter 30 sekunder i täten är man ju helt slut. All konversation som hittills pågått ganska ihärdigt i leden tystnar helt, till och med Pantani Hagelin är tyst;) KRASCH!! Utan att jag ens har en chans att reagera så går killen framför mig omkull då han krokar ihop med cykeln framför. Det enda jag hinner göra är att instinktivt lyfta framhjulet och bokstavligt talat cykla över han som ligger ”ihopknölad” på backen framför mig. Det går vägen och på något konstigt sätt klarar jag mig utan att trilla men märker ganska snabbt att mitt framhjul är skevt och vobblar just likt en ”Wobbler” på ett fiskespö. Kanske är det därifrån ordet kommer? Har inte tänkt på det tidigare;)!? Ilskan inom mig är påtaglig även om jag försöker att inte visa det, jag åker upp jämsides med Martin och Henke för några ”Word of advice”.. –Inte så mycket att göra, bara att trampa på för att se hur länge det håller.. får jag till svar. Ok tänker jag och börjar ställa in skallen på att kanske behöva lämna gruppen samt kliva av årets Vätternrunda..

Jag behöver ”bara” fundera i ungefär fyra mil, för sedan smäller det. -PUNKTERING! Alla stannar. Eller i alla fall nästan alla, de två eller tre personerna som var kvar från Team Scania och däribland killen som jag fyra mil tidigare hade tvingats köra över försvann fort. Fram med grejer och börja byta slang. Vi märker ganska fort att inte bara slangen är trasig utan även däcket till följd av kraschen. –DÄCK!! Det finns ett däck i gruppen..:) HUR stor är chansen!!?? I det här läget känner man sig definitivt inte störst på jorden. Alla står och väntar och min egen oerfarenhet när det gäller däck och slangbyte gör att jag själv inte heller hjälper till.. mycket jobbig känsla. Martin och en kille med skånsk dialekt hjälper varandra, vem var skåningen? Någon som vet? Han tillhörde varken Team Halti eller Team Scania men hade i alla fall cyklat med oss en stund och även stannat för att hjälpa till med däckbytet.  Nytt däck och ny slang på plats och vi ger oss iväg. Cykeln rullar perfekt och det är troligtvis bara för mig att efter målgång styra cykeln mot närmsta Pressbyråkiosk för att köpa en Trisslott och hämta ut miljonvinsten.

Cyklingen rullar på och vi har tur med andra grupper framför som ligger och gör grovgörat. Tempot är något högt men vi inser att det är lika bra att haka på för att tjäna in lite tid. Klungorna växer och vissa sträckor skulle jag tippa att vi är 100-150 cyklister i nästan ”samma klunga”. Häftig känsla men det går inte att slappna av en sekund då det är riktigt tight mellan styrena speciellt vid mötande trafik och en krasch precis till höger om oss stoppar upp säkert 30 cyklister varav de första i en och samma hög. Alla i Team Halti verkar vara med och vi fortsätter.

Nästa stopp är planerat till Boviken och så blir också fallet. Kort stopp och sedan är det ”bara” 75km kvar till mål;) In, plocka mat och dryck till alla och sedan snabbt till utgången. Bananer, jag får med mig 6st. Dryck, här gäller det att skippa artighetsfraserna och använda armbågarna istället. Med båda flaskorna fyllda beger jag mig ut mot vägen igen. Kissa och sedan sticka. Vi var tio personer när vi gick in på kontrollen men vi är bara fem som står klara vid utgången. Ok, ge dem några minuter till.. ingen syns till! Efter några minuters väntan tar vi beslutet att sticka från kontrollen i Boviken trots att vi bara är fem kvar.

 

Fem personer blir efter ett tag fyra och nu med 50 km kvar till mål ligger jag, Henrik och Martin bakom Daniel när det säger ”PANG” igen. Denna gången låter det inte som ett ”punkteringspang” utan mer som ett pistolskott. En eker på Daniels bakhjul har gått av och hjulet börjar gå skevt. SUCK! Det går att cykla framåt för Daniel men betydligt långsammare än det tempo vi nyss höll. Efter en stunds dividerande tar vi beslutet att lämna Daniel bakom oss och cykla vidare själva. Känns trist men det är så det måste bli. Daniel tar sikte på servicestationen vid Hammarsundet.

Jag, Contador och Pantani kvar.. Nu ska i alla fall vi tre i mål tänker jag och börjar trampa på igen. Kroppen känns fräsch och när jag funderar på att det bara är en bråkdel kvar av sträckan får jag hålla mig från att trampa på fortare hela tiden. Jag börjar tänka på ”spurtbacken”!? Vart var det den ligger? Efter Medevi men bara några mil kvar till mål..? Kommer inte riktigt ihåg vad Henrik och Martin sa, men en sak lärde jag mig under helgen i Ålberga, de bangar inte för en spurt!!:) De har båda sagt att det inte ska spurtas i årets Vätternrunda men det gäller ändå att vara på sin vakt, jag SKA ge dem en match om någon sticker!

 

Plötslig får jag veta att vi befinner oss i spurtbacken! En match? Man kan ju hoppas att Pantani’s lår, som för övrigt får Mike Tysons biceps att framstå som lampsladdar, kanske har dragit på sig lite mjölksyra? Eller att bergsgeten Contador, som lika kvickt som Messis dribblingar men ändå med frisparkskraft som Zlatan tar sig uppför en backe, kanske är lite trött?? Jag sätter i alla fall fart och med en kadens likt en dopad Armstrong trycker jag mig upp för backen.. och vinner spurten.

Hhmm.. jag vet att jag kanske förskönar verkligheten lite ovan, men det känns bättre så.. och vann det gjorde jag även om omständigheterna kanske var lite annorlunda!? På toppen av backen när vi är samlade igen får jag veta att straffet för att jag vann och att om jag överhuvudtaget vill cykla med Team Halti igen, blir att jag måste dra själv de sista två milen. Bara att trampa på med andra ord.

Sista milen in mot målet i Motala är vacker, både utsiktsmässigt och inombords. Ögonen blir tårfyllda under glasögonen när jag inser att det är ”klart” och när jag tänker tillbaka på sista biten idag så reser sig håren på armarna. Jag är RIKTIGT stolt när vi rullar över mållinjen på 9 timmar och 42 minuter.

Efter en stunds vila får jag rapporten att Daniel som vi lämnade strax innan Hammarsundet är på ingång.. HAN KLARAR att ta sig in under 10 timmar!! Så jäkla skönt och jag blir lika glad när han går i mål, som när jag själv gick i mål en stund tidigare. Servicedepån vid Hammarsundet hade bytt ekern och sedan krigade han sig i mål och klarade 10 timmar..:) Bra slut!

Jag vill börja med att rikta ett STORT tack till TEAM HALTI och framför allt till Henrik och Martin. Jag vet att det ligger mycket arbete bakom allt som vi andra inte ser. Allt från hemsidan, mekarkurser, träningsläger och allt med anmälningar etc som gör att vi andra inte behöver tänka särskilt mycket själva. Att sedan som förstagångscyklist få komma in i ett gäng med intresserade och trevliga cyklister som delar med sig av erfarenheter och tips är få förunnat..:)!

TACK!

Varma hälsningar och med en tillönskan om en trevlig sommar..

Jakob Wallin

 


Halti går in på rekordtid

. . . och träffar på servicehjältar under vägen.

 

2011 års upplaga av Vätternrundan för Team Halti var en halsbrytande färd mot klockan. Målet var satt till 10 timmar och förväntningarna var stora i gruppen, där på stamhaket vid Motala torg och traditionell lunch kl. 14.00. Här anslöt smålänningarna Anders "Scott" Skarstedt och Daniel Urberg, liksom Anders Lindholmt som tagit flyget från Kiruna under morgonen. Björn ”Trampet” Hagberg sågs tryggt leende. Att han redan hade säkrat sina 100+ mil i ryggen under försäsongen var förmodligen en av orsakerna. Martin "Pantani" Hagelin och Henrik "Contador" Österberg hade som vanligt planerat minutiöst för alla if´s and but´s, liksom det inte helt självklara logistikupplägget med hämtningar och lämningar i Motala. Tre generationer Österberg engagerades och här kan småbarnsfamiljerna lära sig mycket av de tidspusslande giganterna.

 

I år kamperade vi i församlingshemmet i Hogstad, nästan alla 14. Killen som bodde på övervåningen bjöd på förfeststämning – vi avstod vänligt men bestämt, men kunde ta del av det rikliga musikutbudet liksom en rundtur i den vackra kyrkan.

 

Startiden var satt till 5.36 och i år var vi där i god tid för start. Vädergudarna var med oss och det var klart, efter en regnig fredag. Sträckan ner till Jönköping i motvind bjöd på högt tempo, både i med och motlut. Enligt coach Henriks tidsschema låg kedjan 21 minuter före fjolårets tider. Och då hade vi ändå drabbats av en punktering (Magnus bakhjul). En kort paus för tidig lunch å så i-väg igen. Här började manfallet i Halti. Först Gustav och Christian som bröt, därefter sackade Magnus i utkanten av Jönköping. Han drabbades av svårartad mjölksyra och fick ta beslutet att dämpa farten och börja sätta upp delmål. Mer om det senare.

 

Strax efter släppte även dragloket Martin och Klaus i backarna norr om Jönköping. Tillsammans jagade de vidare i loppet och kom in på sköna 10.04. Vilket måste ses som en seger, även om alla inte verkade helt överens med den beskrivningen just efter loppet.

 

Den återstående toppgruppen sades efteråt ha varit extremt tidsfokuserade och i medvinden vid den tämligen flacka västra sträckningen av VR gick det undan värre. Efter 15 mil kunde de konstatera att de faktiskt skulle klara 10 timmar med råge om de bara lyckades hålla samma fart. Men det var kärv körning och vad som berättats efteråt lyste den avspända sociala samvaron inte lika starkt i år som tidigare år. Nu var väl det iofs inte heller tanken under detta år med höga målsättningar. Nya cyklister rekryterades in i gruppen för att täcka tidigare förluster – några bidragande, andra våldsamt söndrande trots välmenande instruktioner. Det blev ett kort stopp till i Boviken för att fylla på flaskor, men det var också allt. Och voila´ – där gick 7 man - Henrik, Johan A, Björn H, Anders S, Jan, Johan S och Daniel - i mål på kanontiden 9.32!

 

Även Björn d.ä. valde ett lite lugnare tempo efter Jönköping, exakt var är i skrivande stund oklart. Men han genomförde ett gediget lopp och träffade på Martin och Klaus i Medevi-kontrollen dryga 2 mil från mål. Starkt jobbat!

 

Så vad hände med avfällingen Magnus? Han sågs sittande på ett trafikräcke en mil norr om Fagerhult, med drygt två mil kvar till Hjo. Punktering nr 2 innebar problem eftersom den sista hela slangen förbrukats tidigare under loppet. Att dessutom pumpen var ur funktion bidrog ytterligare till beslutsproblem. Kom några servicebilar? Nej. Kan man gå ut och stoppa några cyklister och kanske be om . . . ? Nja, svårt! Grupperna kom i rätt högt tempo där i nedförsbacken. Men så dyker en vänlig man upp på skogsvägen. Han hävdar att hans måg ju kör cykel och möjligtvis kan han ha prylar i stugan där borta i skogen. Mannen försvinner. Jag börjar mecka för att sända signaler till passerande och plötsligt dyker cyklist 18999 upp och bromsar in. En slang – visst inga problem! Strax därefter dyker en följebil upp och två fotbollskunniga erbjuder sina tjänster. Jag behöver ju en pump och ser min chans. Bytet strular lite och då kommer förslaget från de fotbollskunniga att följa med i bilen till service i Hjo. Det är inget alternativ, särskilt som skogsmannen nu dyker upp med både slang och proffspump. Sådärja, tack för hjälpen!

 

I Hjo lämnas cykeln in för service för att ta bort en bubbla som bildats vid ventilen. Servicemannen börjar svära över sina kollegor i tidigare depåer, som inte fattat hans instruktioner att jucka i ventilen vid bytena. Jag försäkrar honom att det inte är kollegornas fel utan att det är jag som gjort bytet, och hans röst blir pronto som sammetslen.

 

Så var det rull igen. Till någonstans mellan Hammarsundet och Medevi. Här inträffar punktering 3, det är återigen bakdäcket med en svårartad beslutsamhet. Jag kör på, men det är ju lönlöst. Bara att hoppa av, börja gå och spana efter följebilar. Se, där kommer en stor svart van med öppet flak med en liggande cykel. Och en cyklist i baksätet. Det visar sig vara en pressbil som filmat loppet för sponsorernas räkning. Det går bra att hänga på, bara att tränga ihop sig, menar de. Vis av tidigare erbjudanden far jag iväg 5 km till korsningen mot Medevi-depån. I trängseln med cyklister och mötande trafik är tempot lågt. Nu är det så här att Medevi vägen är alldeles för liten att åka på för bilar och ni bör släppa honom, hävdar den andre cyklisten påträngande. Men vadå, jag måste ju till depån, kontrar jag. Men avsläppt blev jag. Springades till Medevibacken, inser jag att det fortfarande finns en chans att slå fjolårets tid. Killen i depån tar 15 minuter på sig medan jag tar en kaffe. Och där rök nästan den chansen. Plus 150.- för insatsen, man hoppas det går till föreningslivet

 

9 km från mål infinner sig så punktering nr 4. Pumpen har inte blivit bättre och slangarna är fortfarande slut. En rask cyklist som jag dragit ett tag fattar snabbt galoppen och erbjuder mig sin sista slang och innan han försvinner. Jag orkar bara inte mecka en gång till utan testar ytterligare några 100 meter, men får avbryta. Strax efter bromsar en tjej in som snabbt låter mig låna hennes pump. Det är tillräckligt för att ta sig i mål, 2.5 timmar efter topp-Halti. Efter segeröl och skjuts tillbaka av alltid lika glada Hans-Åke och Gunilla kan man så träda in och ansluta till den just avslutade middagen, likt en deltagare i mästarnas mästare efter en avslutande duell med oviss utgång.

 

Viva la Halti!

 

Magnus Atterfors

 

P:S. Tack alla som gjorde loppet möjligt att slutföra. D.S.

Uppdaterad: 08 JUN 2016 00:43 Skribent: Henrik Österberg

Postadress:
IS Linné - Casting
Henrik Österberg, Mellanvägen 16
13930 Värmdö

Besöksadress:
Mellanvägen 16
13930 Värmdö

Kontakt:
Tel: 0707355016
E-post: This is a mailto link

Se all info